Smørrebrød i världsklass!
”Så goda smørrebrød! Världsklass! Tack!”
Monica & Mats
Vi rekommenderar alla att åka hit!
”Fantastiska smörrebröd, biskvien smakade perfekt efter! Vi har också provat räksmörgåsen på rågbröd, den chillimajjon var prefekt. Vi rekommenderar alla att åka hit!”
Ulrika
Rekommenderas vamt!
”Vi kommer från Sandered, nära Borås. Varje gång vi åker ner till Simrishamn besöker vi detta underbara ställe.”
Lena
Bästa fiket i Tomelilla!
”Väldigt trevlig personal. Mysigt litet ställe med god fika. Allt är hembakat.”
Anna
Hej, det är jag som är Tina!
Jag heter Tina Petersen och kommer från Danmark. Välkommen till mitt café, Tinas Bullen och Bönan – hit är alla är välkomna, här stämningen personlig och varm.
Jag lägger ner mycket kärlek och tid i allt jag gör, allt jag bakar, lagar och inte minst i mina kunder. Jag lagar ALLT från grunden och använder råvaror av bra kvalitet.
2017 hände det som inte fick hända. Min son Jim tog livet av sig. Hans dröm var att jag skulle öppna ett eget matställe, det blev ett rosa café. Rosa var nämligen Jims favoritfärg och det är därför vi har rosa dammsugare.
Jag vet vet att Jim skulle vara stolt över mig och det jag gör. Han är med mig i varje steg och varje beslut jag tar. Jag vill inspirera andra till att fortsätta kämpa. Att man klarar sig igenom alla svårigheter även om det inte går en dag utan att jag tänker på min son.
Välkomna in till mig, välkomna in till gemenskapen.
– Tina
Andra bullar hos Tinas Bullen och Bönan
"Alltid nybakta bullar, lagom söt mandelmassa och en hemlig ingrediens i grädden är Tina Petersens recept på en lyckad semla. Sedan december månad äger och driver hon Tinas Bullen och Bönan i Tomelilla."
Tina vill sprida tryggheten hon aldrig fick
"Tina Petersen sa det mest på skoj först, att innan 50 skulle hon ha något eget. Precis så har det blivit, i dag är hon stolt ägare av Tinas Bullen & Bönans café."
Uppdrag till kraftpaket: Ät så många smörrebröd ni kan på en halvtimme
"Hur många smörrebröd går det att få i sig på en halvtimme? Frågan ska få ett svar fredagen den 10 september när caféet Tinas Bullen och Bönan ställer till med kalas."
Tragedin som blev en vändpunkt:
till minne av min son Jim
Jag har alltid sagt att jag vill driva något eget innan jag fyllt 50, och så blev det. Idag äger jag Tinas Bullen och Bönan Café i Tomelilla. Men mitt liv har inte alltid varit en dans på rosor, det har varit många motgångar både privat och yrkesmässigt. Min envishet och starka vilja har varit min drivkraft, det och en adhd diagnos.
För fyra år sedan inträffade den största tragedin, jag förlorade min son Jim. Sorgen blev en drivkraft för att göra något eget. Att det skulle bli just ett Café var nämligen delvis Jims idé. Han önskade att jag skulle driva ett ställe dit han kunde gå och få mat, och att jag skulle sluta jobba för andra och istället jobba åt mig själv. När han gick bort blev det extra viktigt för mig att följa hans önskan. 2019 fick jag möjligheten att först provjobba hos den tidigare ägaren av Bullen och Bönan i Tomelilla, för att bara två månader senare, den 6 december 2019, ta över verksamheten. Starten blev extra tuff då pandemin dök upp, men trots detta har jag lyckats vända det hela till något positivt. Att överta caféet har blivit räddningen för mig. Jag har planer på att starta upp en supportgrupp för andra som förlorat sitt barn, och tanken är att vi ska träffas en gång i månaden på caféet.
Mitt liv har inte varit lätt och jag har alltid gått min egen väg. Jag växte upp i Köpenhamn i en familj där det fanns missbruk av tunga droger. När jag var 10 år hamnade jag och mina två yngre bröder på barnhem, något som trots allt blev en slags befrielse för mig. De kunde inte styra mig. De visste inte att jag inte gick till skolan utan istället försökte ta hand om min mamma som bodde nära. Som straff fick jag jobba i barnhemsköket. Fast något straff var det egentligen inte för mig, jag älskade nämligen att laga mat till de andra barnhemsbarnen.
1985 flyttade jag till en släkting i Sverige, tyvärr blev det än en gång ett liv bland missbruk. Räddningen blev ev kurator i Sjöbo som hjälpte mig med både utbildning och husrum. När jag var 18 träffade jag Jims pappa och flyttade till Vanstad. Vi separerade dock tidigt och jag flyttade in till Sjöbo. Sedan fick jag dottern Amanda och sonen Benjamin med Jozo som jag levde med i 10 år. Jag vidareutbildade mig på både folkhögskola och komvux och jobbade som kock i 3 år, bl a hos Manuel Perez Diaz på Trydegården och därefter hos Mats Rodenstam på Tomelilla golfklubb.
När jag senare separerade flyttade jag till Ängelholm där jag jobbade på ett konditori där allt gjordes från grunden. Här föddes tanken på att i framtiden på att en dag ha ett eget konditori. Men jag ville komma närmare mina barn och flyttade därför tillbaks till Tomelilla och började försörja mig som personlig assistent. Min nuvarande pojkvän Marcus träffade jag för första gången när jag var 41. Sen gick allt snabbt, vi blev sambos och vår yngsta dotter Lykke föddes. Hon är nu 8 år.
I framtiden har jag som mål är att flytta verksamheten till landet, och att lära upp ungdomar som har det svårt. Jag skulle gärna vilja ha möjligheten att ge den trygghet jag inte fick till behövande ungdomar.
Min dröm är att skriva en bok om allt som hänt, det kan bli nästa utmaning då jag har dyslexi. Fortsättning följer…